Vad menar jag med det? Det har kommit till mig sista åren. Jag som varken pluggat psykologi på hög nivå eller vill googla allt, lyssnar och ger vidare istället. Att varje ord eller känsla du har upplevt sätter sig i din kropp eller runt den på något sätt. Vi kommer mest ihåg de trista orden. Tyvärr.
När vi bär på händelser som vi oftast knappt inte kommer ihåg, då påverkar detta hur vi agerar. Enkelt eller hur? Men när det hindrar oss från beslut eller annat då är det ju inte lika kul.
Alltså påverkas vi i det yttre av det inre. Både i agerande och i det kroppsliga. När vi sen inte lyssnar på det inre som jag kallar det känslomässiga, då ger kroppen lite signaler. Detta får jag in hos er som jag pratar med.
Stopp, rädslor, trauman, Stora ord som jag jobbar med. Men låt inte dessa ord hindra dig för andevärlden förmedlar saker inom utveckling ganska mjukt och ofta humoristiskt . Sen att jag kan låta hård ibland är för att jag behöver vara tydlig hos vissa. Typ vända upp och ner på lite, för att du skall inse själv..
Vi styrs så mycket av våra känslor. Det är dessa som formar oss. Så kan vi då jobba på det inre?
Vad finns det mer av därinne?
Vad är själen? Jag vet inte själv, men jag får många kloka ord av dem som hjälper oss vid varje besök och har hört av er som träffat mig att det sker förändringar efter varje samtal, när människan är redo.
Livet skall inte vara en trist resa, den skall upplevas och vad vi upplever är det vi skall lära oss av. Vi kan stänga ihop och vi kan vara nyfikna.
Vilket väljer du? Ta båda så har vi lite att jobba med.
Tack för ordet
/ Mari
